Jag tycker om summeringar. Antal resor, konserter, milstolpar, nya händelser. Att livet rullar på med minnen och erfarenheter.
När jag ser foton på mig själv innan min ms-diagnos tänker jag alltid just på det - här var jag ovetande om vad som väntade. Ovetande om att min 30-årsdag inte blev ett stort firande. Ovetande om att jag aldrig kommer klassas som frisk igen. Åtminstone
på papper.
Även om jag mår oförskämt bra just nu så hamnar jag i någon slags sorg över tiden före diagnosen. OM jag bara inte haft ms - jävlar vad lyckligare jag hade varit.
Som att diagnosen för evigt tagit och kommer ta 10% av min känsla av total lycka. I mitt huvud är diagnosen aldrig osynlig.
Det är ett mål för 2019 - fortsätta bearbeta min sjukdom och acceptera. Jag kan och är 100% lycklig trots ms. Inte 90%.
0 kommentar(er)
