Har inte uppdaterat sedan jag var iväg på semester i Spanien. Så nu kommer ett allmänt ordbajsande inlägg för att sammanfatta den senaste tiden.
Mådde bra i Spanien. 23 grader i Spanien ÄR varmare än 23 grader i Sverige. Hinkade vin på planet så jag kvävde flygrädslan. Blev bakfull. Det var längesen. Mådde bra. Har mått bra sen dess. Hyfsat bra. Glömde bort min sjukdom. Sen nu ibland känner jag mig svagare i vänsterhanden. I helgen fick jag feeling och blev riktigt full igen och bakfull. Som att saker och ting inte ska begränsa mig. Blev vinglig dagen efter. Igår kände jag mig vinglig igen. Kanske för min tofflor är så utslitna? Och jag känner efter för mycket? Rädd igen. Noggrannare med mina gurkmeja-dvitamin tabletter. Aldrig mer bli sådär full. Nej för fan.
En våg av ångest kom i duschen. FAN. Känner mig så jävla lycklig med min sambo. Nästa vecka ska vi upp och fjällvandra. Hur ska jag kunna känna lycka om jag sitter i rullstol? Ha ett sexliv? Kunna gå upp och kissa på natten? Tänk om han lämnar mig. Han skulle aldrig göra det säger han. Säger han nu. Och det vet jag just nu för jag kan verkligen känna hur starkt han älskar mig. Men saker kan förändras.
Förändringar är det läskigaste ordet. Förändringar i hjärnan.
Nu har det gått övert 4 veckor sedan jag fick 1 gram kortison som dropp i fem dagar. Hur länge håller kortisonet ett skydd? 6 augusti börjar jag jobba. Om jag blir dålig då = stamcellstransplantation? NÄR vet vi om medicinen funkar och den skyddar och inte kortisonet?
Svagheten i benet har jag inte haft förut. Men det kanske kommer småsaker med MS som inte behöver vara big deals i hjärnan. Kände ju ingenting innan semestern. Nu känner jag småsaker. Fan.
Idag har jag telefontid med min läkare. Min läkare jag har noll förtroende för faktiskt. Vill inte alls berätta om att jag känner småsaker. Som att jag ska göra dem besvikna att min kropp inte ger bra respons. ARHHHH. SÅ många tankar. Och i samma veva på det hittade jag ett perfekt jobb som innebär 0 pendling för mig. Ska söka idag.
Tänk OM jag får det. Åker på ett monsterskov och får genomgå en transplantation. Men tänk om det inte gör det. Tänk om medicinerna fungerar.
Sista ansökningsdag är 6 augusti när jag börjar jobba. Söker. Sen får vi se.
Nu fokus på att sambon går på semester på fredag och vi ska fjällvandra nästa vecka. Bye civilisationen. Återhämtning.
Och jag vill köra bil! Men ibland när jag håller foten ned med tårna får jag värsta ryckningnarna. Tänk om jag inte kan hålla foten ned på en pedal utan ryckningar? Blir en testlektion med bilskolan innan jag övningskör privat utan dubbelkommando.
Synen känns OK. Cyklar och ser mig omkring obehindrat.
Gymmet next. Lovar uppdatera oftare om det lilla livet som förändras.
0 kommentar(er)
